Musik- och kulturskulan Sandels

Musik- och kulturskolan Sandels är en skola för utövande konst med undervisning i musik, dans och drama. Utbudet utvecklas kontinuerligt och målsättningen är att undervisningen också omfattar bild­- och ordkonst inom en överskådlig framtid.

Musik- och kulturskolan Sandels är den enda läroanstalten i Helsingfors som har svenska som sitt enda undervisningsspråk och som är berättigat till statsandelar enligt lagen om finansiering av grundläggande konstundervisning (633/1998).

Föregångaren till Musik- och kulturskolan Sandels hette Brages musikskola som inledde sin verksamhet år 1981 med ca 70 elever. Upprätthållare av Brages musikskola var Föreningen Brage i Helsingfors r.f.
Vid årsskiftet 2005 övergick musikskolan till en ny huvudman, Stiftelsen Helsingfors svenska musikinstitut. Den för ändamålet grundade stiftelsen övertog ansvaret för Brages musikskola utan ändringar. Våren 2007, i samband med skolans 25-årsjubileum, lanserades det nya namnet Musik- och kulturskolan Sandels. Med namnbytet önskade man också starta en utveckling mot ett bredare undervisningsutbud.

Verksamheten äger i huvudsak rum i Sandelshuset vid Tölö torg, och skolan har filialer med musiklek i Ulrikasborg, Drumsö och Kårböle. Skolans verksamhet finansieras av staten, Helsingfors stad, privata donatorer och elevavgifter. Musik- och kulturskolan Sandels har två huvudavdelningar, musikinstitutet och kulturskolan. De allra yngsta barnen (0-6 år) går i musiklekskolan.

Skolan har olika inriktningar enligt gällande läroplan och elevantalet är ca 530.

Våra värden

Värdeunderlaget (ur Musik- och kulturskolans läroplan)
1. Respekt. Skolan värnar om respekt för individens behov och individuella strävanden.
Skolans främsta strävan är att hjälpa barn och ungdomar att tillägna sig en livslång hobby- eller yrkesrelation till kultur och konst i allmänhet och till musik i synnerhet.

2. Gemenskap. Verksamheten genomsyras av kärlek till konst, kultur och musik; den skapande verksamheten förenar samtliga studerande, lärare och annan personal i skolan.

3. Individuella behov. Skolan strävar efter att ta hänsyn till elevens ålder, personlighet, individuella förutsättningar och utvecklingstakt. De som äger särskild talang bör beredas förutsättningar att förädla talangen.
En individuell läroplan bör utformas för varje elev. Genom den individuella läroplanen vill skolan garantera att eleven får rätt impulser vid rätt tidpunkt för att utvecklas som människa och konstnär. Den individuella läroplanen bejakar elevens personliga konstuppfattning. I musikundervisningen får eleverna också spela sådan musik som de upplever som sin egen.
Skolan bör stöda elevens strävan att nå en god amatörnivå samt tillräckliga kunskapsmässiga och tekniska färdigheter för fortsatta studier. Genom den praktiska undervisningen skall eleven ådra sig ett grundläggande konsthantverk.
Undervisningen bör sträva efter att väcka eleven till kulturell nyfikenhet och till intresse för konsterna som uttrycksmedel.

4. Identitet. Den finlandssvenska identiteten och kulturen bör ständigt stärkas, framförallt genom att erbjuda många och regelbundna möjligheter till konstutövande i grupp, såväl i klassrum som offentligt.
Skolan bör sträva efter att stärka elevernas finlandssvenska identitet och språk.
Skolan bör stöda och främja elevens personliga utveckling genom att erbjuda en kvalitativ och inspirerande undervisning och miljö där Sandelshuset är ett aktivt svenskt rum i Helsingfors.

5. Samhällsansvar. Undervisningen strävar efter att ge en helhetssyn på musikens och kulturens olika delområden, så att de stöder varandra och belyses på ett för eleven begripligt sätt.
Integration av samhällskunskap i undervisningen bör ske för att stärka den konstnärliga helhetssynen. Integrationen genomförs i form av profilerande och identitetsskapande projekt, workshops och tvärkonstnärliga evenemang och projekt.
Olika typer av aktivt lyssnande, föreläsningar, konsert- och museibesök stärker också helhetstänkandet samt fungerar som identitetsskapande faktorer.
Skolans olika inriktningar bör stöda varandra genom sin fysiska närvaro; olika musikstilar och konstarter bör presenteras och göras tillgängliga så att ingen verksamhetsform upplevs mindre viktig. Skolans olika inriktningar bör sträva till att de aktivt samarbetar och stöder varandra.
Skolan strävar efter att regelbundet arrangera olika typer av konstnärliga kurser för vilka det finns ett behov i samhället, t.ex. fortbildnings- och fördjupningskurser.

6. Kvalitet. Alla studerande vid MoKS har rätt att få  undervisning av  hög kvalitet. MoKS bör värna om att kriterierna för all verksamhet motsvarar rådande standard inom respektive konstämne och -område. Samtliga lärare skall tillämpa detta värdeunderlag i sin undervisning i enlighet med sin pedagogiska och sociala kompetens.

Från Brages musikskola till Musik- och kulturskolan Sandels

Musik- och kulturskolan Sandels grundades år 1981 som en avdelning inom Föreningen Brage i Helsingfors. Under sitt första kvartssekel fungerade skolan under namnet Brages musikskola.
Bakgrunden till skolans tillblivelse låg i tidens kultur- och undervisningspolitiska diskussion. Den första lagen som garanterade finansiering för musikinstitut kom till år 1969. I praktiken var det möjligt att en för ändamålet bildad eller annan förening tog initiativet till ett musikinstitut som kunde, efter prövning, erhålla medel från Undervisningsmininsteriet för att driva verksamhet enligt Utbildningsstyrelsens läroplansgrunder. Under hela 70-talet bildades det överallt i landet nya musikinstitut som fyllde ett stort behov: undervisning till barn och unga enligt principerna för den europeiska konservatorietraditionen.
Det första musikinstitutet i huvudstadsregionen med svenska som undervisningsspråk hade grundats i Esbo redan under förra hälften av 70-talet. Då lagen om kommunernas kulturverksamhet hade stadfästs år 1981 ansåg styrelsen för Föreningen Brage i Helsingfors att någon bör ta initiativet till svenskspråkig verksamhet inom grundläggande konstundervisning. Ifall staden själv inte kunde tillgodose behovet skulle en privat aktör inleda verksamheten. Stiftelsen Pro Juventute Nostra ställde sig som ekonomisk garant för starten. Från följande år ställde också Helsingfors stad upp med ett årligt bidrag.

Den första inskriptionen hölls den 30 september 1981 då 52 elever antogs till undervisning i piano, gitarr, blockflöjt och tvärflöjt. Under 1980-talet gjordes ansträngningar för att uppnå en nivå som kunde garantera statens bidrag per undervisningtimme. Denna nivå av ”lagstadgat” musikinstitut uppnåddes från början av år 1989. Under 80-talet växte också skolans elevantal stadigt, låt vara att varken frågorna om permanenta undervisningsutrymmen eller tillsvidare anställd personal hade kunnat lösas. År 1985 hade skolan 124 elever som leddes av en personal på 22 timlärare och 3 fast anställda funktionärer. Vid ingången av 1990-talet var elevantalet uppe i 200 och stadd i kontinuerlig ökning. I mitten av decenniet kunde man redan skönja tydliga profilerade avdelningar inom skolan, Musiklekskolan Myran för de allra yngsta, den traditionella musikskolan Klang, pop- och rockinriktningen Pork, musikteaterinriktningen TaDaM samt en stark körverksamhet enligt tidens efterfrågan. Under 2000-talet har skolan vuxit ytterligare och är idag ett medelstort musikinstitut i en nationell jämförelse.

Vid årsskiftet 2005 fick musikskolan en ny huvudman, Stiftelsen Helsingfors svenska musikinstitut. Den för ändamålet grundade stiftelsen övertog ansvaret för Brages musikskola utan ändringar. Våren 2007, i samband med skolans 25-årsjubileum, lanserades det nya namnet Musik- och kulturskolan Sandels. Med namnbytet önskade man också starta en utveckling mot ett bredare undervisningsutbud. Nya element i utbudet var dans och drama. Med kulturskolan har man önskat svara mot en ständigt ökande efterfrågan av undervisningstjänster i Helsingfors på svenska. Genom att erbjuda undervisning enligt två olika lärokurser, den fördjupade respektive allmänna lärokursen, har elevantalet kunnat ökas till över 600. Även Sandelshusets för skolans behov planerade utrymmen har gjort denna utveckling möjlig, givetvis med hjälp av det stöd som Helsingfors stads kulturcentral i detta fall garanterar.

Samtidigt som statens och stadens stöd relativt sett har ökat har de privata finansiärernas understöd minskat. Vid ingången av läsåret 2010-2011 står stat och kommun för ca 70 % av finansieringen, elevavgifterna för 25 % medan de privata finansiärernas andel är ca 5 %.